Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Erik Edlund, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess utveckling till en verklig universitets-fakultet.
Men icke blott högskolor och teknisk undervisning
voro föremål för Edlunds verksamma intresse: han’
var en intresserad deltagare i arbetet för sin
församlings folkskolor, var medlem af dess kyrkoråd
och sockennämnd, och har jämväl på annat sätt
gagnat hufvudstaden, som så länge var hans hem.
Inom och utom Sverige hedrades Edlunds person
och verksamhet på öfligt sätt, men hans
anspråkslösa natur kunde inga utmärkelser bringa på
af-vägar. Han var och förblef den klarsynte, flitige,
varmhjärtade sanningssökaren, med öppet sinne för
hvarje område af forskning. Glad och vänsäll
följde han med lifligt intresse utvecklingens gång
och lefde aldrig med förkärlek i de tidehvarf som
flytt. Men var det något, han fruktade af de nya
tidsriktningar ne, hvilkas vågsvall han kände, så
var det afshiffamlet a f dm kost na (hfi* i a undorvisni nr, en.
Den hade möjliggjort hans utveckling; gerna
önskade han fattiga barn i framtiden samma förmån.
Om somrarne tog Edlund — på äldre dagar —
gerna en tids hvila vid någon badort, länge vid
vestkusten, under senare år i Stockholms skärgård.
Så bodde han i sommar vid Vaxholm, redan en kär
stamgäst. Der träffades han helt plötsligt af
hjärt-förlamning, den 19 augusti 1888, och slöt så stilla,
fridfullt, ett verksamt lif, som hedrat fosterlandet,
vidgat vetenskapens råmärken och gagnat
mensk-ligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
