Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskrattades på afstånd, beprisades på nära håll, likgiltig för
löjet allenast det bugade sig, gälde för stor
fruntimmerskarl, lurades jämt utan att klaga öfver sömnlösa nätter,
hade det bästa kök och de utsöktaste viner, skröt öfver
att aldrig ha sett en apoteksflaska i sitt hus och dog
slutligen en dag mellan kalkonsteken och desserten.»
Ett annat porträtt:
»Dubois, som hade sitt stenhuggeri vid Artilleriplan
å Ladugårdslandet, var ett original. Ovanligt rå till det
yttre, var han dock hjälpsam och gästfri, hade öppet bord
för alla som ville besöka honom, såg ofta hos sig de
förnämste af kungl. teaterns artister, åt middag precis kl. tolf
och kvällsvard på slaget sex, lemnade därefter hvarje gäst
valet emellan en toddy eller 1/3-dels butelj punsch, men icke
en droppe bestods mera. På slaget nio var kalaset alltid
slut, och den som då ej lydde klockan, blef körd på
porten. Hans tapto var då: »dra nu rakt ända in etc.,
men välkommen åter i morgon!»
Blanche utvecklade sin stils målande kraft intill det
sista. Han blef trogen sin första kärlek: Stockholm. Som
han börjat sin diktarbana med Propp och von Sparck, så
afslutade han den med »gubben Ekström» i Paradiset, och
bland de allra sista rader han skref, voro följande, dem
han låter diktaren Carl August Nicander uttala:
»Bure det aldrig oftare på tok än när poeterna lägga
sig i det materiella, då vore det ett lyckligt samhälle.
Då skulle inga finansiella kriser inträffa . . ., då skulle inga
konkurser på millioner göras och som bringa en mängd
oskyldiga personer till tiggarstafven» etc.
Den berättelse, der dessa ord läsas, fick Blanche
aldrig afsluta. Berättelserna om »Ekströms paradis» kliptes
af på samma gång som berättarens lifstråd. Han dog,
som han önskat att dö, innan han själf måste anse sig
som en fördetting, dog oväntadt och utan plågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
