Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tratta-Lars Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Tratta-Lars, han tog sin sup — nu som förut
— så tidt, så tidt, så tidt, som han nånsin kom åt det.
Så att detta löftet till prosten, det höll han då som en
hel karl.
Eljes ville nog folk säga, att Tratta-Lars inte var just
så värst ordhållig af sig. För i gårdarna, där de hade
tingat honom till sig att sy, där fingo de hela säckar fulla
med löften, att han skulle komma — då och då och då;
men likafullt kunde de hitta på att få vänta öfver både
jul och påsk och midsommar, innan någon skräddare viste
sig i dörren, med sin alnakäpp och sitt pärsejärn. Jaja,
visst svuros där la många goda eder på en skräddare, och
folk gaf sig jämt den onde på att aldrig bry sig om
honom mer. Men hur det nu var, så väntade de in
honom ändå; för se, det tål sägas, att en sådan skräddare
till att svänga till, antingen det så skulle vara en karlarock
eller en fruntimmerskjol, det har då aldrig funnits i hela
Årstads härad. Och som han skötte en nål! — En kunde
knapt ögna stingen. — Och hur liten lapp det än var,
nog visste Tratta-Lars att sätta honom, där han passte.
Och alltid var han glad, och aldrig dattlade han maten,
han som andra handtverkare, när han kom ifrån den ena
stugan i den andra. Så att nog fick en la dras med, att
han ljög sig undan på det därna viset — till visse som
det ju är handtverkares sed:
»Skomakare, skräddare, sme’ —
Ljugare och bedragare alla tre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
