Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tratta-Lars Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lina kunde la inte rå för, att hon kände sig likasom
litet orolig, när hon skulle släppa Lars bort till krogen
med alla dessa pengarna, som hon hade liggande i
kisteläddikan. Det var hela sexton riksdaler! Men när hon
så tänkte på, hur han hade flugit och gnott för att få ihop
dem och hur mycket han hade snackat om detta rara
gillet, han skulle ställa till för dem, så hade hon la inte
hjärta till att yppa någon misstro till honom, utan hon
pysslade om sin Lars så grant och lät honom gå. Hon
sa bara:
»Nu skyndar du dig la hem igen, så jag hinner att
bränna kaffet och hacka sockret i kväll.»
Och det, tyckte Lars, var solklart.
Men det blef bare kvällen, och ingen Lars hördes af
därhemma i stugan. Det blef natt, Lina låg vaken och
väntade. Klockan slog tolf, ett, tu; men ingen Lars kom.
— Så gick natten, det blef morgon. Lina var hjärtängslig.
Tänk, om det hade händt Lars någon olycka därframme
eller på vägen! Om hon bara hade haft någon menniska
att skicka fram till gästgifvaregården — men det var lika
långt till närmsta folk som till krogen. Den lille kunde
hon inte gärna lemna ensam. Och så skämdes hon ögonen
ur sig för att behöfva gå ditfram och hemta Lars, till
visse nu innan barnet var döpt och innan hon själf hade
gått i kyrke. Iiih, hvad detta härna var kedsamt och så
harmeligt! Hon flytta vaggan till fönstret och så satt hon
där med ögonen jämt åt sjönevadshållet. Men ingen Lars
syntes till.
Så slog klockan åtta. Då reste Lina sig. Nu kunde
hon inte bärga sig längre. Tänk, om Store Bondes och
hin främmanden kom, innan Lars töjde sig hem med det,
de skulle ha att fägna med, hvad skulle de då säga, som
ville göra skräddarens en sådan heder, som att föra deras
barn till kristning! Nej, nu fick det gå, hur det ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
