Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tvekamp. Novell af Tor Hedberg. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Därför att jag anser det vara min pligt att göra allt
som möjligen skulle kunna rubba det,» svarade den andre.
»Pligt! Mot hvem? Mot henne, — eller er själf
kanske? Ja, mot er själf naturligtvis!»
»Nej,» svarade Rode lugnt, »emot er.»
Jägmästaren reste sig upp och rätade ofrivilligt med
ett djupt andetag på sin högresta gestalt.
»Det är onödigt att förlänga detta samtal, som endast
är en pina för oss båda,» sade han, »och jag vill därför
helt kort och godt säga er, hvarför ni aldrig af mig kan
påräkna annat svar än det ni fått.» Han gick ett slag
öfver golfvet och stannade åter framför Rode. »Sedan
Agnes’ mor dog för tio år sedan, har jag icke endast
varit som far utan äfven som mor åt henne. Ni må tro
mig eller ej, men det är sant, — det är så sant, att hela
mitt lif därför förändrat sig, — icke i yttre måtto endast,
utan äfven i inre, mest i inre. Ni säger mig, att ni älskar
min dotter, och därför tror ni er hafva rätt gent emot
mig, — hvad vet ni då om hur jag älskar henne? Hur
gammal är er kärlek, — en månad, — min är tio år,
sådan deir nu är. I tio år har den vuxit inom mig och
fäst mig vid henne med band, som äro så starka, att
endast döden kan slita dem. Den har gifvit mig kraft att
tränga tillbaka allt det i min natur, som icke kunde förstå
hennes, — den har gifvit mig en kvinnas instinkter, en
kvinnas hjärta, en kvinnas känslor, — ni kan skratta åt
mig, men det är sant, jag har känt det nästan som en
skam för min manlighet, och jag har gjort mig sträf och
butter och rå, mer än jag någonsin verkligen varit det,
för att dölja för världen den vekhet, som jag själf först
uppammat och som sedan tagit all makt ifrån mig. Det
var för hennes skull jag blifvit sådan, — och blott för
henne vill jag vara det. I tio år har jag lefvat med
hennes lif, tänkt med hennes tankar, känt med hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
