Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tvekamp. Novell af Tor Hedberg. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag skulle förstå henne, men då jag förstod henne, då
först utvecklades hos mig alla möjligheter. Jag har
älskat henne i en månad, och på denna månad har
jag utvecklat mig mer än i hela mitt lif förut, utan
att jag dock behöft låna något af henne, — ni säger, att
ni älskat henne i tio år och att ni blyges öfver att icke
längre vara er själf. Förstår ni då icke, hur svag er kärlek
är mot min, hur orätt ni har mot mig. Och likväl vill
ni sätta er till doms öfver hennes öde? Ser ni icke, att
er makt är slut här, att ni måste vika? Ni talar om
hennes lycka och stöder er på den för att känna er stark, —
jag vet icke, om hon skall bli lycklig med mig eller ej,
— jag lofvar intet, — jag vet blott, att vi skola dela lycka
och olycka med hvarandra, att olycka från mig skall vara
henne mera värd än lycka från er — förstår ni icke, hur
mycket starkare jag är än ni? Jag har hela lifvet med
mig, — ni har det emot er, — nu är det er tur att
vika, en gång skall det kanske bli min.»
Jägmästaren stod fortfarande stödd mot bordet, han
hade icke rört sig, var fortfarande lika blek. Han hade
knappt hört den andres ord, eller han hade hört dem
utan att förstå dem, och likväl kände han segern gå sig
. r> o r>
ur händerna, kände sig förlorad, därför att han var så
svag gent emot honom där. Han hade nu blott en
önskan: att återse dottern, se henne endast och få visshet,
0111 det var sant, att han aldrig känt henne; och så att bli
ensam nu, — alldeles ensam.
»Vill ni vara god och komma igen i morgon,» sade
han med en underligt torr stämma, »jag behöfver vara,
— jag vill tala med min dotter först, — sen skall ni —
få svar.»
Rode bugade sig och gick; han kände sig nu viss
om segern och tviflade lika litet som förr på sin rätt,
men dock undrade han, då han kom ut, om det var hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
