Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siffror. Bagatell af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för fru Stenmans åsigter,» sade fru Ädelberg med någon
hetta, »så att det lönar sig icke att tala därom.»
»Äh jo; hvarför inte?» — Sångerskan böjde sig
framåt och log så oemotståndligt, att fru Ädelberg skulle
förlåtit henne ändå värre saker.
Fru Ädelberg fortsatte:
»Hvad jag allra mest skulle vilja opponera mig emot,
det är hennes förordande af ett friare umgänge mellan
herrar och damer. När man ser på en del flickor nu för
tiden, kan man verkligen inte annat än tycka, att det redan
är allt för fritt.»
Fru Ädelberg såg sig omedvetet 0111 efter sin dotter,
000
som stilla som ett lam satt och hörde på samtalet.
Rådmannen hostade.
»Fru Stenman ville icke säga frihet i den bemärkelsen,»
sade han.
»Hon tålde inte förkläden,» sade sångerskan
skrattande, »men det var väl inte så förskräckligt farligt?»
Nu var det den unge författaren, som blandade sig i
samtalet.
»Jo,» sade han med mycket eftertryck, »i den saken
har allt fru Ädelberg rätt.» Hans ögon glänste spefullt
fram under det strida håret.
Sångerskan vände hufvudet och såg på honom. Det kom
ett litet fint smil i hennes munvinklar. Hon hade förstått.
»Sara Stenman var optimist — och hon var en
liten, liten smula naiv. Hon ville påstå, att kvinnorna kunna
lemnas utan bevakning. Fru Ädelberg känner den saken
bättre. Jag tror, att Sara Stenman hade orätt och att fru
Ädelberg har rätt. Förklädena äro således högst af nöden.»
»Hå Gud — nej, nej!» utropade sångerskan i skratt
och slog åt honom med solfjädern.
Författaren gungade tillbaka i stolen. Nu hade det
kommit lif i honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
