Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siffror. Bagatell af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hon var olyckligtvis inte sångerska. Då hade
hon nog tagit sig fram,» inföll literatören med en
uppsluppen blick på divan. »Hon var bara en upplyst kvinna
och en aktningsvärd förmåga, som under lyckligare
förhållanden kanske kunnat bli något mer. Som det var
blef det bara antydningar; det är allt hvad vi —
fattiglappar — ha råd att bestå oss.»
Det blef ett ögonblicks tystnad.
»Jag har aldrig sett så mycket blommor på någon
graf,» sade sångerskan allvarligt.
»Där kan ni se, pessimist!» utbrast röda atlaslifvet
med triumferande inspiration, »ett namn — är det
ingenting?»
»Ja, men ett stycke bröd att lefva af är bättre,»
re-plicerade författaren torrt. »Tror ni där var tjugu kransar?»
»Mer än tjugu,» försäkrade den röda ifrigt.
»Men vi ta tjugu för jämnhetens skull, och fem
kronor i medeltal — för alla hade nog inte råd till
nio-kronorskransar,» fortfor den oefterrättlige. »Det gör 100
kronor.»
»Åh, de realisterna!» utbrast fru Ädelberg med ruelse.
»Joo, man ska’ bara lära känna dem,» svarade
rådmannen halfhögt.
Sångerskan reste sig, gick förbi räknemenniskan. 1
förbifarten gaf hon honom en blick, snabb, gillande,
skratt-sjuk, — en enda blick, som sade en hel volvm små
arti gheter om småstadsfruar och småstadsluft.
Skrattet lyste också för ett ögonblick upp i hans
ögon, men han dämpade det genast, och tvang sig att se
lika torrtråkig ut som vanligt.
Han hade icke kommit ned till Skåne för att vara
treflig, utan för att skaffa namn på en vexel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
