Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store författarens vetenskapliga resa. Skizz af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är det svårt?» frågade nyfiket vår store författare,
»att åka velociped.»
ȁh nej, inte om man gymnastiserat litet, och helst
om man är vig af naturen,» svarade jag komplimenterande
och fortsatte att utveckla de respektive fördelarne af två- och
trehjulig velociped ända in i den lilla krogsalen.
Biljarden stod ledig. Vi bestälde våra vermouthar,
grepo ett par tjocka käppar, kritade dem i ena ändan och
begynte ett parti.
Vid ett snart infallande svårare boll-läge sporde
dysterpannan tvehågsen, hur stöten borde göras.
»Med understöt,» svarade jag.
»Jaså. — Det knycker alltid till på mig i lilla hjärnan
när jag försöker understötar.»
Vid en sådan underrättelse — lilla hjärnan! — jag
tillstår jag tappade förtroendet för såväl bi- som tricyclens
nytta och afrådde hädanefter ifrigt från denna
framskaff-ningsmaskin.
Emellertid kom småningom i dagen att vår resande
blef illamående äfven af järnvägsskakning; rida kunde han
icke; och när han gick fort öfverföll honom hufvudvärk.
Det återstod alltså att gå sakta — genom England,
Frankrike, Tyskland, Italien, och personligen se och höra allt!
Men till svårigheten med själfva fortkomstsättet sällade
sig en ny dilemma rörande sällskap, som var minst lika
trängande. Hvem skulle han ha med sig?
»Kunde väl fara ensam!» utropar läsaren, som sitter
bekvämt och läser detta. — Omöjligt. Ponera han
vandrade genom en enslig skog en mörk kväll — framför
allt i Italien! Naturligen skulle han ha sin revolver i
handen, men ponera den klickade, bommade?
Och vidare. — Att tänka sig honom i denna
besynnerligt skurna . . . Det måste nämligen sägas, emedan
det är sant, att han, trotsande all smak och lifsglädje, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
