- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1890 /
117

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store författarens vetenskapliga resa. Skizz af Klas Fåhræus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hvarken herrar A, B, eller C voro i ställning att
vedervåga eller ens upplåna någon större summa.

Äfven på läsarens vördnadsfulle tjenare hvilade
tankarna ett ögonblick, som dock var den allra odugligaste
att bära en impressarios mantel. Också drog jag mina
kol ur elden, när det blef för hett. Och nu — nu
ångrar jag det, ty den store sjudande sanningssägaren var
och är min beundran. Jag vördar honom för hans
snillrika tankar; för hans moraliska mod; för hans böcker,
som äro bomber; för hans stil, som är en piska, skött
med den otroligaste verve; för hans mjuka fängslande
röst, som med sin blotta klang säger: jag är menniska som
du och är din hroder; för hans stora monumentala hufvud,
som han rör så stillsamt, nästan försigtigt ibland vänner,
liksom fruktande att mana dolda explosiva krafter till
utbrott! Och resan, äfven om snöpt till ett mindre omfång,
borde därför ha gifvit en ingalunda förkastlig erfarenhet
med ett sådant sällskap.

Efter min desertering ur lederna menade vi
emellertid att projektet skulle falla eller åtminstone bordläggas på
obestämd tid. Andra rekryter kunde ej förväntas med det
snaraste: vore det därför ej bättre att låta Europas bönder
tillsvidare bli utan sin historia? Så ungefär tänkte och
afrådde Rhenström och jag. Det ligger något särdeles
lockande i tanken att visa en stor man vägen, och dock,
efter de rön jag gjort, afråder jag en hvar att pröfva ett
så dristigt experiment. Det minsta den ädle springaren
känner trycket af en tygel, är han i luften, stegrande sig,
och den olycklige ridknekten ligger, bildlikt taladt, i diket
och kippar efter andan.

I liknande läge befunno oss i alla fall Rhenström och
jag, när vi hörde proklameras öfver bordet: jag reser i mom.
Tvärs emot våra råd och spådomar! Vi lyfte försigtigt
på våra hufvud och frågade, hur färden skulle ställas? Jo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1890/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free