Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läpparne mot hennes kinder eller öron utan efter det
ärliga svenska bruket med en ordentlig smällkyss, som kom
fåglarne i träden att kvittra fortissimo af idel sympati, men
föranledde en pensionsfru, som med sin ungskara vek om
hörnet i detsamma, att i blinken schasa alla sina småfåglar
från det farliga grannskapet.
Märtha hade utan vidare bryderi underkastat sig
igen-känningsprofvet, och bägge två utropade i samma andetag:
Herre Gud, så roligt att råkas!
Men när de hade slagit sig ned på en soffa för att
språka i fred och ro, blef den unga flickan plötsligt mycket
allvarsam.
»Jag kan väl aldrig tro, att farbror skall misstycka
att jag språkar med dig,» sade hon; »men det är i alla
fall tvärt emot hans alldeles bestämda förbud att jag talar
med någon enda svensk hvem det vara må. Jag frågade
honom ändå, 0111 jag inte skulle få se dig, men han sade
att det ju inte kunde komma i fråga eftersom du var i
Tyskland, och när jag sist skref och hörde efter 0111 du
inte skulle komma till Paris under världsutställningen,
svarade han i sitt bref, att du alldeles bestämdt inte skulle
komma hit. Och ändock sitter du nu här bredvid mig!»
»Vi ska tala 0111 mig sedan. Men först 0111 dig.
’Farbror’, — det är farsgubben du menar, — har han låtit
dig resa hit? hur i all världen har det gått till? med hvem
har du rest i sällskap? när kom du? kommer du direkte från
Bäckarp? och hur står det till med dem där hemma?»
»Nu är det min tur att bli förvånad? Vet du inte
al att jag har varit här i öfver sex månaders tid, ända
sedan i julas? — Inte? . . . Farbror har ej underrättat dig
om det? Detta blir allt besynnerligare och besynnerligare ...»
Märthas vackra blå ögon fingo ett uttryck af så nästan
oroligt eftersinnande, att Richard icke kom sig före att
afbryta den tystnad som uppstod. I stället satt han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
