Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig förkylningen, som genast slog sig till
lunginflammation, och tog en så sorglig utgång . . .»
»Se så, gråt inte nu, säger jag. Nå, jag kan tänka
mig hvad din svåger måste ha blifvit förtviflade
»Ja, visst blef han det; det var ju för honom ett
rysligt hårdt slag. Han skref till mig strax efteråt ett par
riktigt rörande bref. Men, jag vet ej hvad som sedan
kommit åt honom. Brefvexlingen har alldeles afstannat.
Nå, det förstås, mig känner han ju inte alls personligen
och hela hans intresse för mig låg däruti, att jag var
hans hustrus syster. Men jag tycker i alla fall att han
för hennes skull, för hennes minne, ej skulle göra sig
skyldig till en dylik brist på vanlig artighet, äfven om
han ej egde finkänslighet nog att förstå huru sorgen öfver
den hädangångna borde vara för oss gemensam. Hans
kallsinnighet härvidlag är för resten så olik allt hvad jag
förut hört om honom och af honom ...»
»Ja, det må jag säga var kuriöst.»
»Jag kan ej neka att det sårar mig. — Men
emellertid fick jag just i den vefvan annat att tänka på.
Föreställ dig, att farbror en vacker dag . . . »
»Nåå?»
»Nej, jag skall inte göra min berättelse längre än
som behöfs . . . Och jag vet knapt om jag ens kan eller
har rätt att göra någon berättelse alls om hvad som rörer
mig själf nu för tiden . . . Likväl, å andra sidan, har jag
verkligen behof att tala med någon menniska om mina
förhållanden. Jag är ju ej något barn, och jag begriper
inte hvarför jag skall låta handskas med mig såsom man
behandlar ett barn eller ett viljelöst ting. Och när jag
säger att jag har behof att tala med någon, så är det inte
af pratsjuka eller bara för att utgjuta mina känslor, utån
jag behöfver nödvändigt höra af någon, som kanske dömer
bättre än jag, hvad han tänker om en hop saker, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
