Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i går — och inte i förrgår heller. Så sant jag här sitter
har jag i tre dagars tid lefvat på några koppar kaffe och
några ’bockar’, — du vet väl hvad det är? — öl, förstår
du, och på torrt bröd!»
»Hvad i alla dagar säger du? Har du inga pengar?»
»Jo, visst har jag pengar, sådana skall man aldrig
ställa sig utan, isynnerhet på resor i främmande land, —
se här själf! gull ej annat är än mull, men tacka vet jag
silfver! och koppar sedan ... en femtiocentimes i ena
portemonnäfickan och tre små kopparslantar i den andra.»
»Det gör tretton sous, olyckligt tal, stackars Richard!
Men du skall få af mig. Se här har du ett par
louis-dorer så länge och mera har jag hemma. Jag har väl
ännu icke, mot vanan, fått mina tusen francs, som farbror
skickar mig i början af hvarje månad, men jag har sparat
en hel hop pengar på de föregående.»
»Tusen francs! Skickar han dig ett tusen francs i
månaden???» utropade Richard, som vid denna otroliga nyhet
ej längre förmådde hålla sig kvar på bänken utan steg
upp och gaf luft åt sin hejdlösa förbluffelse genom en
serie af fristående gymnastikrörelser med armar och ben,
sådana som en öfvad idrottsman kan åstadkomma. »Som
jag säger, gubben har blifvit bortbytt på gamla dagar.
Han som, utan att förtala honom, var perlan för alla
snålvargar i Småland!»
»Richard får ej tala så där om sin far; men jag tror,
som du, att något besynnerligt inträffat med honom. Kom
nu emellertid och låt oss gå och frukostera någorstädes,
och vi skola tala om saken. Du har ännu inte sagt mig,
o O’
huru det kommer sig till att du är här, och i så där
ledsamma omständigheter.»
»Jo, ser du, det är också en historia. Men låt oss
gå till någon restaurant, en bra restaurant — och så nära
som möjligt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
