Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När kungen väntades. Skizz af Hilma Strandberg. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg samt en afbildning af Ivar Nybergs tafla: Från ett fiskläge vid vestkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en blixtsnabb vändning stod artisten ansigte mot
ansigte med den förbittrade mannen. »Klädas?» upprepade
b an och stirrade.
»Jaa, bo’n ska klädas med löf utåt gatan.»
»Kors i Jessu namn,» skrek herr Stufve förtviflad,
»men hur kan herrarne vilja skämma bort något så
vådligt stiligt som det här, hvad mena herrarne jag ska göra
då? Nar det nu är förmiddagssol.» »Ja, se herr Suneson,»
sade han naivt, »det är ju sol, vet jag, jag är tvungen
att måla här då, förstår herr Suneson.»
Denne kom sig icke genast för med att svara. Det
gick för fort. Han tyckte, det var så tokigt alltsammans,
att han verkligen inte visste, hur han skulle taga det.
»Jaså, ja det får herrn vänta med, tills kungen har
varit här, vi kan inte låta så’nt här skräp stå.»
Med dessa ord gick han barskt nedåt gatan, följd af
de andra.
»Den ä’ visst inte riktig, den,» sade han. »Di ä’ galna
alla de här artisterna, som kommit hit. Vi ska’ nog reda
7 o
oss utan den här, jag säger till Eklund att snickra ihop’en.»
Men herr Stufve fortsatte en stund att måla med
mörk uppsyn. Han hade kommit ur stämning, och efter en
stund slängde han bort alltsammans, lade igen målarskrinet,
tog taflan på sina axlar och gick med stormsteg därifrån.
»Kors i Herrans namn hvad så’nt där fjäsk förargade
honom. Att kungen skulle komma, hvad var det att göra
sig till för? Man hade väl inte kunnat drömma 0111, att
inte få vara i fred för dylikt otyg, när man slog sig ned
i en så’n här afkrok.»
Herr Stufve gick och retade upp sig, tills han fann,
att hela saken var en enkom tillstäld förolämpning mot
hans person, då han hade kommit hit för att få vara i ro
och måla och slippa allt bråk och alla upptåg.
Svea, 1890.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
