Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När kungen väntades. Skizz af Hilma Strandberg. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg samt en afbildning af Ivar Nybergs tafla: Från ett fiskläge vid vestkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sprang baklänges upp för backen och svängde
hatten mot honom leende och blåögd.
Han stod och såg efter henne, och det glänste till i
ögonen. Då hon försvunnit i ett hvitt hus uppe i backen,
gick han långsamt in i stugan och slängde omildt från
sig målarsakerna, hvarefter han kastade sig själf baklänges
på sängen och stirrade upp i taket.
De närmaste dagame utvecklades i Hällvik ett
ovanligt lif. Hela stranden var i rörelse. Menniskor sprungo
fram och åter och sågo vigtiga ut. De, som hade mest
flaggor, kände sig i hast som betydande personer. Det
var så mycket funderingar hit och dit: skulle man skrifva
plakat med Välkommen på sina stugdörrar — omgifna af
blåbärsriskransar? Framför allt skulle det göras fint på
gatorna, och alla trappor skuras, båtarna snyggas och
bryggorna lappas. Folkskolebarnen fingo lof två dagar för
att rycka upp det gröna, frodiga ogräset strandgatan fram
och strö saltlake och sand i rännstenen. Några grå,
förfallna stugor strökos i hast öfver med röd färg, och
sjöbodarna igenstoppades med löf och björkris.
Allra vigtigast var det med lilla Olga Gullberg. Hon
skulle ha hvit tarlatansklädning, blå förgätmigejer i håret
och flygande lockar, och gick med papiljotter i hufvudet
ända från den timme, Gullbergs fingo del af nyheten.
Men uppe bland bergen gick den unge sjuttioåringen,
herr f. d. rådmannen och diktade. Alla visste, hvilket
ansvarsfullt värf han åtagit sig, och lemnade honom med
aktningsfull tystnad i fred. När ungdomen strök förbi,
såg den upp på honom och hviskade. Han var äfven
själf genomträngd af sitt ämne. Ju mer han satte sig in
däruti, ju mer rörd och lyftad kände han sig. Ja, i hans
ögon kommo ofta tårar, och hjärtat svälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
