Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När kungen väntades. Skizz af Hilma Strandberg. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg samt en afbildning af Ivar Nybergs tafla: Från ett fiskläge vid vestkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det gör det,» sade hon med eftertryck, sköt ut
munnen och nickade.
Stufve satt allvarsam och plockade på marken.
»Nej, ni känner mig inte riktigt, fröken Ada,» sade
han tyst. »Det vill jag inte alls göra.»
De runda, blossande kinderna voro vända åt honom,
och hennes vackra läppar skälfde.
»Nej — det trodde jag inte heller — jag sa’ alltid,
att det där ä’ bara prat — men nu har jag ändå riktigt
känt det — ni rår visst inte för det, — men det där
passar inte alls för mig — vi — vi bli visst ändå riktiga
ovänner till slut.»
När hon sade de sista hårda orden med osäker ton,
vände hon sig mot honom och log liksom för att mildra talet.
Han såg på henne.
Himlens Gud, hvad hon var söt. Och han var en
idiot — en gammal uridiot. Men det var icke värdt att
tänka på det. Man kan inte skapa qm sig. Åh nej, det
passade inte.
En flod af underlig värme och längtan strömmade i
samma nu genom hans hjärta.
»Nu gå vi,» sade Ada hastigt och sprang upp. Hon
torkade ögonen flitigt med båda händerna. »Vi ska’ inte
tala om så’nt här — det ä’ så fånigt.»
Han svarade ej, utan följde tungt efter och strök med
insidan af handen långsamt upp sina mustascher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
