Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska konsten i Paris 1889 af Spada. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
venster i fonden framskymtar mellan länga, räta alléer ett
slott. I den moderna konsten svnes en skulptör i
skjort-ärmarne framför en kvinlig lerstaty, som får lif under hans
arbete och fattar honom om armen. Litet längre bort
sitter en målare på en terrass. Bredvid honom står en
japanes. En vacker modellpojke håller i luften en tafla
med inskription »modern konst». Till höger nedanför
varsnar man en bit af Seinen, i ett rödt skimmer, med det
hal-ffardiga Eiffeltornets silhuett i fjärran. Larsson har
kompletterat framställningen genom att skulptera några mellan
de olika afdelningarna, liksom under rococon och den
moderna konsten anbragta gipsfigurer i relief, hänsyftande på
de tre konstskedena.
Konstnären har utfört sitt värf med artistisk entusiasm,
med lust och lif. Han har lagt in stor personlighet
däri. Det är gjordt icke blott med talang, utan med glädje.
I renässansen med dess dämpade färgskala — i
förbigående sagdt framstår den i belysningen på utställningen
väl matt — är kompositionen klar, tekniken bred och säker,
figurerna äro väl uppfattade. Helgjuten är likaså den
moderna konsten, trots de många element artisten här ställt
sida vid sida. Spelet mellan ljus och skuggor är
förträffligt afvägdt och genomfördt. Rococon är väl den minst
lyckade af de tre framställningarna, ehuru den har sina
vackra partier. Kompositionen är här litet intrasslad, och
kulörerna allt för oroliga. Man kan nog diskutera det
Larssonska verket. Anmärkningar kunna, som jag nyss
antydde, göras mot rococon; en och annan kan t. ex.
tycka att artisten i den moderna konsten» varit allt för
djärf, uppfattat ämnet för litet seriöst, gifvit sin fantasi
allt för fria tyglar. Men det är lika fullt ett alster af stor
begåfning, konstnärlig energi, varm omedelbarhet. Och
för min del sätter jag ett sådant högre än mångt och
mycket som just icke kan beskyllas för något, men har
medelmåttans och tråkighetens stora insegel tryckt på sitt änne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
