Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Onkel Adams-minnen - 1. Ur bref från Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola lära sig estetik och plugga i sig alla dessa eländiga
försök att klassificera andliga krafter alldeles som man
klassificerar djurracer. Man skall påstå att Onkel Adam är
en åkarkamp, »fallen» efter Lafontaine och Rousseau; men
det är pura osanningen. Han är helt enkelt fallen efter
sin egen fason, oberoende af hur det kunde gå.
Så skall man äfven säga att Lea är »fallen efter» fru
Lenngren och Wilh. von Braun; men det är åter en
osanning, ty Lea är sig själf, sådan hon nu är, och ingen
annan. Tack, Lea, för den gamle skolmästaren! I
barnens himmel, där vi nog en gång träffas, skall du finna
att du är beslägtad med din tillgifne
Wettcrbergh.
j sept. 1866.
Det hela af historien är att jag i hela mitt lif varit
en glad, häftig, godsinnad, själfsvåldig och ostyrig
skolpojke, som ritat på väggar och plank hellre än i en
ordentlig ritbok. Jag var det länge innan jag uppträdde,
och jag uppträdde ej förr än vid 28 års ålder — således
öfver fåfängans värsta period, och som gift man, d. v. s.
på andra sidan 0111 svärmeriets område.
Då var jag den jag var, försatt i den ställning där
jag ville vara, önskade intet, eftersträfvade intet, och skref
därför att det roade mig. —
jo januari 1867.
Omdömet om mig visste jag fullt väl förut; det
bekymrar mig ej en smula. Jag vet ej hvad man menar
med sentimentalitet eller rättare lrvad de mena därmed; men
det vet jag, att tron och kärleken till Gud och förtroendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
