Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivara—Ofoten. Några ord om jordens nordligaste järnväg af Fredr. Svenonius. Med 7 vyer efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hushållningssällskapen skulle här kunna uträtta mycket godt
genom att utfästa lämpliga belöningar.
Fortsätta vi
utflykten från banan
ett par mil från
det ställe, hvarifrån
lapplägret är
afbil-dadt, möta vi en
bland de mest
typiska och vackra
sjöar inom svenska
lappmarken,
nämligen Kaitumjaur.
Bland de många
vackra fjäll, som
omkransa
Kaitum-sjöarna, äro i
synnerhet tvenne
typer intressanta,
nämligen dels de mer eller mindre koniska, som
karakterisera de egentliga högfjällen, dels den typ, som fjället till
höger på taflan framställer. Detta består af en jämförelsevis
slät platå, slutande med en brant af omkring 100 meters
höjd; uti de undre lagren, af berg hvilka tillhöra denna
typ, möter man ofta lemningar af det äldsta djurlifvet på
vår jord. Dessa utgöras af skalen till ett litet blötdjur
(Hyolithes), beslägtadt med hvalfiskfratet, som i otaliga skaror
lefver uti nutidens oceaner. Då dessa fjäll bildades, var
sålunda denna trakt en ocean.
105 kilometer från Gellivara möter oss Lapplands
andra storartade järnmalmsfält, Luossajärvifältet. Söder och
norr om den lilla sjön Luossajärvi resa sig tvenne ganska
höga i norr och söder utsträckta fjällberg, Kierunavaara
och Luossavaara. — Kierunas malmlager är cirka 4,100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
