Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgeandsholmen. Skildring af Claes Lundin. Med 5 vyer från Helgeandsholmen samt 2 afbildningar af de blifvavde riksdags- och riksbankshusen sedda från Gustaf Adolfs torg och från Vasabron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhetsakademien föranstaltade en ny gräfning, längre
inåt stallgården, och omkring två fot under dåvarande
stenläggning påträffades en annan‘sådan, som tycktes ha utgjort
en äldre plan af Helgeandsholmen, och strax därunder ett
lager af kalk, blandadt med sand och grus. Därifrån till
fyra eller sex fots djup upptäcktes dels hela, dels styckade
hufvudskålar och ben efter fyrtio eller femtio menniskor.
Bland detta antal träffades flere hufvudskålar som hade
tydliga märken af kulor, hvilket väl bevisar, att
hufvu-denas egare träffats af gevärsskott och sannolikt däraf ljutit
döden. Men man fann äfven käkar som hade inga eller
få tänder samt hittade också benpipor på det sätt
sammanväxta, att de vittnade om äldre, läkta benbrott, liksom ben af
helt späda barn och ben, hvilka med visshet ansågos ha
tillhört kvinnor.
Det torde således kunna antagas, att på
Helgeandsholmen varit en begrafningsplats, sannolikt tillhörande
Helgeandshuset, där på detta hospital aflidna jordats, men där
också lik efter våldsamt omkomna personer i hast nedgräfts,
t. ex. de i blodbadet 1463 dödade. Märkligt är, att, med
undantag af ett litet järnbeslag, som kanske suttit på
hörnet af en kista, icke påträffades minsta spår efter kistor,
utan endast hela skelett samt lösa ben i mycken oordning.
Tillvaron af en begrafningsplats tyckes likväl vara
otvifvel-aktig, men lika sannolikt är väl, att de i nyss nämnda
blodbad omkomne vräkts ned huller om buller, hvilket
kanske också skett vid något annat tillfälle under tider af
inbördes krig.
»Att en så stor mängd slagne blifvit nedgrafne på det
närmast belägna stället är,» heter det i Vitterhetsakademiens
utlåtande 1805, »troligt och att det skett på helig jord
torde kunna slutas så väl af den mildhet, hvilken
Rimkrönikan, oaktadt fleres bestraffande, säger konungen
slutligen hafva visat de upproriske, såsom ock af tidens tänke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
