Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgeandsholmen. Skildring af Claes Lundin. Med 5 vyer från Helgeandsholmen samt 2 afbildningar af de blifvavde riksdags- och riksbankshusen sedda från Gustaf Adolfs torg och från Vasabron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hösten 1839 var »Boutique-byggnaden å
Helgeandsholmen», såsom det officiela namnet då lydde, eller
»bazaren», såsom den med en mycket oegentlig benämning
kallades bland allmänheten, fullt färdig, och ett antal för
den tiden lysande handelsbodar öppnades. Det vardt modernt
att handla hos herrar Personne och Ahlbom,
sidenkram-handlarne, liksom hos guldsmeden Folcker och
klädeshandlaren Sundström och alla de andra som öppnat bodar
i bazaren. Bokhandeln började också draga sig från
Stor-kyrkobrinken och Stora Nygatan och slå sig ner på
Norrbro. Adolf Bonnier tog södra ändan af byggnaden i
besittning, och Lars Gustaf Rylander öppnade sitt »bok-,
musik-och konstmagasin» längre fram i bazaren. Mamsell
Lindgren gjorde sig snart känd för en väl hållen tapisserihandel.
På norra ändan af byggnaden utgjorde De la Croix’ Café
du Bazar eller Paviljongen en mötesplats både för
garnisonsofficerare, civile tjänstemän, konstnärer m. fl. Värden var
utländing, och bland gästerna syntes vanligtvis de få
främlingar som den tiden besökte Stockholm. Diplomatien
saknades ej heller. Ett par utländska tidningar fanns också.
Det hela var med ett ord »europeiskt», något som
Sveriges hufvudstad för öfrigt på den tiden ännu icke uppnått.
Det »flanerande» Stockholm, som förut haft östra
sidan af Norrbro till rörelsefält, flyttade nu till stor del
öfver till bazarsidan och dref här fram och tillbaka alla
middagstimmar. Men själfva bazarbyggnaden ansåg man
sig dock böra klandra, och i Jolins förstlings-lustspel »En
komedi», som uppfördes första gången sex år efter
baza-rens öppnande, sjöngs, att »bazarn borde skämmas att stå
på Nya bron», hvilket väckte ofantligt jubel i salongen och
otvifvelaktigt öfverensstämde med flertalets åsikt.
Bazaren ville man således döma ut redan under
hans första tid, långt innan han fick det skröpliga utseende,
som han nu haft i ett par, tre årtionden. Men ännu mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
