- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1891 /
50

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medan de sutto där och småpratade, fingo de se den
yngsta af flickorna, en ljuslockig fyraåring med blå ögon
och fin, skär hy, komma gående uppför gången, som ledde
till bersån, snyftande som om hennes hjärta velat brista.
Bröstet skälfde af den häftiga gråten, den lilla röda,
utstående underläppen darrade, och tårarne strömmade utför
hennes kinder. Det var en så hopplös, öfvergifven sorg,
som 0111 hvarje tanke på möjligheten att ännu en gång bli
glad och sorglös som de andra syskonen för alltid slocknat
i det lilla betryckta hjärtat.

»Hur är det, hvad har händt?» ropade alla i chorus,
då den lilla flickan kom in i bersån; »hvad är det som
är så bedröfligt?»

»Rättarns . . . hund . . . skälde ... på Lissa . . . när Lissa
. . . gick förbi...» svarade flickan med en snyftning mellan
hvarje ord och styrde kurs på modern för att söka sin
tröst hos henne.

»En sådan kanalje!» sade revisorn skrattande, i det
han med nyfiken förtjusning betraktade det i sin sorg så
täcka barnaansiktet. »Men vet du hvad du skulle ha gjort,
lilla Lissa?»

Lissa stannade och såg på revisorn.

»Ne-ej,» svarade hon med en darrande suck.

»Jo, du skulle ha nupit hunden i svansen, det skulle
du ha gjort, så hade han nog upphört att skälla.»

»Men . . . han . . . hade . . . ingen . . . svans,» snyftade
Lissa, i det hon, under de andras skratt, gick fram till
modern, kröp upp i hennes knä och gömde sitt ansikte
mot hennes bröst.

Det var så ljuft och tryggt i mammas famn; här kunde
inga stygga hundar mera skälla på henne, här kunde ingen
fara, intet ondt i världen drabba henne! Så länge mammas
hand smekte hennes hår, och hon låg med hufvudet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1891/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free