Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lefver det?» frågade hon och drog sig skyggt
baklänges.
»Nej, mitt pyre, det lefver inte, det är bara ett
urverk, som går med maskin.»
»Men hur kan det röra sig, om det inte lefver?»
Revisorn kände sig något besvärad; det var ändå bra
oförsiktigt att så där ge sig i samtal med barn; han
förstod ju ingenting af deras sätt att tala eller uppfatta!
Men han hade aldrig sett en så söt, liten flicka — det
var alldeles omöjligt att låta bli henne! —
»Det är en klocka, lilla Lissa,» sade han hjälplöst,
»och en klocka, det är en sak, hvarmed man mäter tiden,
mitt barn. Om du nu kommer och sitter i farbrors knä, så
ska’ han riktigt visa dig den, och så ska’ du få höra, hur
den säger tik-tak, tik-tak i örat. Vill du inte det, mitt pyre?»
Men Lissa »ville» tydligen icke. Hon hade halkat
ned ifrån moderns knä, men då revisorn blef allt för
enträgen, ja, till och med hotade att öfvergå till
handgripligheter, retirerade hon på nytt, kröp in i moderns
kjortel, som hon drog omkring sig, och stod nu där och
tittade på revisorn med sina stora, blå ögon, alldeles som
en liten skygg fågelunge under moderns vingar.
Nu tyckte fröken Lilly, att hon också borde göra
ett försök att vinna Lissas gunst. Hon tog således ur
sin pirat upp en ask karameller och sträckte den med ett
bevekande småleende mot Lissa.
Men icke ens karamellerna hjälpte; Lissa knep blott
ännu hårdare om sin mammas klädning och flyttade sin
skygga blick ifrån revisorn till fröken Lilly.
»Nå, Lissa, ska du inte tacka tant och ta’ en
karamell?» frågade modern och böjde sig småleende öfver flickan.
»Nej, Lissa bryr sig inte om’et!» försäkrade den lilla.
»Låt henne vara nu,» hviskade frun och nickade åt
de bägge främmande, »om en stund blir hon nog mera
tillgänglig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
