Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdsgård. En historia af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var då en fuling till gubbe,» sade Brita Stina
för sig själf. Och i det hon tog ett djupt andetag för
att få riktig fart i lungorna, skrek hon igen, så mycket
hon orkade:
»Lars Anders!»
Men Lars Anders svarade inte ett ord, och då tog
hon en vedklabb, som låg bredvid henne, och dref den i
sänggaflen, så att det brakade i hela huset.
»Hvad i helvete är det om?» sade Lars Anders och
såg sig omkring.
»Du får ut och hugga ved, Lars Anders. Annars
tar det slut innan kvällen.»
Lars Anders vände sig om och sneglade buttert bort
till spiselvrån, där vedhögen låg. Där fans ännu en liten
hög med vridna, krokiga granpinnar.
»Det räcker allt till kvällen,» sade han. Och
därmed vände han sig för ohjälpligt sista gången tillbaka
mot väggen.
Gumman stod midt på golfvet och knöt händerna,
öfver att hon skulle ha en så’n latrygg till man. Bara
det började snöa, så att han kunde ha det att skylla på,
så var han karl till att sofva från morgon till kväll och
från kväll till morgon. Han vaknade bara till målena,
men då vaknade han lika säkert, som om han haft ett
urverk i magen, och för hvar gång åt han, som om han
arbetat en hel dag. Men annars var det stört omöjligt
att väcka honom. Och mor Brita Stina var så arg, så
hon svor på, att hon skulle vidbränna potatisen åt Lars
Anders, ända tills hon fått honom åtminstone så pass
vaken, så att han kunde börja på att skälla.
I detsamma hon tänkte det, började hyndan, som låg
framför spiseln att ge hals. Och Brita Stina for fram till
fönstret för att se, hvad som stod på.
Som hon hade tittat ut, skrek hon igen af alla krafter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
