Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdsgård. En historia af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur ska’ jag kunna veta det? Vet jag, hvarför han
är ute och kör? Han hade väl inte annat att göra, kan
jag tänka mig.»
»Nej, han hade väl inte det.»
Jan Anders såg bort i väggen och teg en stund.
»Men si för mig var det nog bra,» sade han, »för
si jag fick köra efter ve’n, som låg bort i skogen.»
»Det var ju bra det,» sade Lars Anders.
»Det var inte så bra heller,» sade Jan Anders. »För
vi har frusit i två da’r, innan vi fick hem ’en.»
»Hvarför hade ni inte farit efter’n förut då?» sade
Lars Anders.
»För det var ingen väg,» sade Jan Anders.
»Ja, men ni kunde väl skotta väg,» sade Lars Anders.
»Nej, si det kunde vi inte,» sade Jan Anders.
»Hvarför det då?» sade Lars Anders.
»Jo, si, för de andra bönderna hade också sin ved
ute. Och di kunde ju skotta lika väl som jag.»
»Ja, det kunde de förstås,» medgaf Lars Anders.
»Och hade jag skottat, så hade jag liksom varit
dräng åt dem,» sade Jan Anders.
»Det är ta mig fan sant,» sade Lars Anders.
»Var så god, här har I kaffet,» tyckte Brita Stina
och stälde koppar och kanna på bordet. »Bränvinet får
I hemta själfva.»
Det tyckte gubbarna var reelt sagdt. Lars Anders
tog fram bränvinet, och de togo en gök, och de togo två.
Och när de hade fått den andra, började de att känna sig
lifvade.
Men då drog Jan Anders fram med sitt egentliga
ärende.
»Jag har kommit hit, för att vi skulle få talas vid
om den där gärdsgård’n,» började han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
