Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdsgård. En historia af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Lars Anderses. Därför hade det också många år varit
tal om, att en gärdesgård borde uppföras på råskilnaden
mellan de båda skogsbackarna, men hur detta arbete skulle
fördelas, hade man ej lyckats komma öfverens om.
Nu låg hela skogen på en sluttning, och därför var
det jämn mark nere i dalen, under det att den öfre delen
af skogen just vid gränsskilnaden utgjordes af ett enda
vidsträckt och omöjligt stenröse. Lars Anders bodde uppe
på sluttningen, och Jan Anders hade sin stuga nere i
dalen. Därför påstod Lars Anders, att han skulle bygga
ett kortare stycke af gärdesgården och Jan Anders skulle
uppföra ett längre, därför att hans mark var lättare och
bekvämare. Men Jan Anders, som bodde nere i dalen
och hade fördelarna på sin sida, ville inte släppa dem.
Utan han påstod, att skulle de bygga gärdsgård, så skulle
de göra hälften hvar. För om den andra, Lars Anders,
hade dålig och oländig skog, så var det en sak, som inte
han, Jan Anders, kunde hjälpa. Men då blef Lars Anders
arg och sa’, att han gaf djäfvulen i både skogen och
gärdsgården, men han skulle aldrig i evighet gå in på
något, som var orätt. Det ville inte Jan Anders heller.
Och därför fick skogen stå, som den stod, och kreaturen
rände om hvarandra, så att de fingo sätta märken på dem
för att kunna skilja dem åt. Gärdsgården blef aldrig
färdig, och i tio års tid hade Lars Anders och Jan Anders
trätt om den saken, -utan att det blef något af, alldeles
som om de hade setat i riksda’n.
När nu Lars Anders fick höra, att det var frågan om
den där gärdesgården igen, så började han nästan att
ångra, att han hade bjudit Jan Anders på bränvin och
kaffe. Men han ville inte vara den, som var omedgörlig,
och därför satt han en stund och funderade på, hur han
skulle framställa saken.
»Ja, om vi skulle tala om det då,» sade han till sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
