Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvarlig hållning. I fonden ett slags tron, som står tom,
emedan H. M. Konungen är hindrad att öfvervara
sammankomsten. Omkring och nedom tronen rader af åskådare,
bland hvilka Clara och hennes fader med vasaorden.
Bakom sekreteraren en hofmarskalk med guldpappersgaloner.
Akademiens sekreterare, en yngling med värdigt sätt,
framkallar kunglig sektern Johan Z. och uppläser ett tal,
hvari dennes dikt säges bryta en ny bana för
skaldekonsten. Akademien hade i det längsta hoppats, att den gamla
kungsvägen skulle föra till konstens högsta mål, men nu
hade den, till en början icke utan ledsnad (W. B. förde
näsduken till ögonen), öfvertygats 0111 nödvändigheten af
en förändrad riktning. Den dikt, som i år erhållit Gustaf
III:s stiftelses högsta belöning, hade öppnat dess blick
härför. Det är den sannaste dikt, som blifvit författad på
svenskt tungomål, jämbördig med det mest
verklighetstrogna, som skrifvits på Romas språk och på Athens. Det
är ett härligt skaldestycke . . .
W. B. gör en tviflande grimas, mysslar med en lånad
snusdosa, tar en pris och nyser flere gånger. Sekreteraren,
som otåligt af bidat nysningens upphörande, fortsätter:
Här kan med skäl sägas: Cedite Romani scriptores,
cedite Graji! Tillbaka, I romerske skriftställare! Tillbaka, I
grekiske! Eder bildningsgåfva, unge skald, skall af
kommande släkten vinna samma erkännande som nu af oss,
0111 den utsikt till framtidens aflägsna ängder, som erbjuder
sig från tinnarne af tjusarkonungens tempel, icke
missuppfattas af min svaga syn. (W. B. hviskar hörbart:
»Behagar bror en kikare?») Under sådana förhållanden har
akademien velat ära sig själf och eder genom att förläna
eder ej endast det första priset, utan äfven den lediga stolen
vid detta bord, som, om det tillåtes mig ännu nyttja den
äldre poetiska riktningens talesätt, kringsväfvas af höga
minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
