Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Svenska hjärta,
som låg sänkt i band,
glöm din smärta,
frälst är nu vårt land!»
liar poeten sjungit. »Kung Gustafs lycklige män»
instämma. Hvarje tidning förkunnar år efter år, på prosa
och på vers, att landet är sällt och folket att lyckönska.
De politiska striderna ha upphört. Nu är det snillets
och behagens läckra nöjen, som föra spiran. Nu är det
tid att muntra och upplysa ett trumpet och okunnigt folk,
att odla det fina vettet och den angenäma tonen, att lefva
lyckligt och utan sorg.
Folket lefver i själfva verket sitt dagliga arbetslif i
det eviga släpet för brödstycket. Folket är konservativt,
håller fast vid farfars vanor, farfars sätt att tänka och tro.
Och med patriarkalisk välvilja för godsherren sin spira,
konservativ också han, fosterländsk, gustavian,. en smula
filosof och naturdyrkare, som modet begär.
Hvad annat parti — resonnerar han — har en redlig
svensk att följa än det enda: att älska och lyda kung
Gustaf — en konung, som alla andra nationer afundas
oss och som borde regera öfver hela jorden?
Godsegaren lefver ett fridsamt} och sällt lif i skötet
af sin familj — med sin hustru, som är gammalmodig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
