Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans moder sagt sig ej kunna annat än dö af ledsnad.
En nation, som måste upplifvas, hållas vid humör.
Kung Gustaf tycks ej ha tid för annat än tidsfördrif.
Men då han är som mest öfverhopad af nöjen, då
preparerar han sina stora företag, som skola förvåna världen
och omstråla honom och Sverige med ära.
Han är »skäligen allvetande» och räcker till öfver
allt. Först och sist är han teaterdirektör, scenanordnare
— på tiljan och i lifvet. Han egnar åt teatern lika
mycken tid som åt hela den öfriga administrationen. På hvarje
lustslott står en elegant scen färdig. Då franska adelsmän
komma som gäster, improviseras genast en föreställning,
där de — »habile acteurs» som de i de flesta fall äro —
täfla med hofvets mest firade förmågor. Konungen —
r> ^
»den störste publicist i riket» — är själf sin operas
litteratör och regissör, de små supéerna i våningen i
operahuset utgöra de gladaste stunderna i hans regering. Där
är han enväldig, där är han solen, och alla böja sig, ingen
missnöjd uppsyn släppes öfver tröskeln.
Medan Sveriges skyddsängel manar Gustaf Vasa till
bragder och Stenborgs sång eldar publiken till patriotisk
hänförelse — medan Cora sjunger sina veka romanser till
den plymacherade Alonzo — medan på Bollhusscenen
Gustaf Adolf ädelmodigt skänker Johan Gyllenstjerna
fosterland och frihet och brud, — så sjunger på Humlegårdens
lilla teater den tyske Kasper om sin kärleks plåga för
Dorotea i bindmössa — och operans Galatea finner sig
ej förnärmad öfver den groteska parodien.
Här på den trånga scenen i den antika trärotundan,
här lefver ett svenskt folkligt lustspel, som harmlöst
skildrar samtidens utsida och oförargligt karrikerar dess olika
samhällsklasser, »målar nationala seder och lockar till
skratt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
