Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmarkslif af Gustaf Schröder. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glesna, och ej ett ljud af annat än vår raska häst
»Norskens» hofslag mot den islupna marken af bröt den här
rådande tystnaden. Äfven vi sutto tysta och begrundande,
och Isak körde just upp från myrn, på hvilken vi färdats,
då min jaktkamrat 1. frågade: »Nå, Isak, hittar du att
köra utan väg, äfven om det blir mörkt?»
»Ja då! Här är spektorn och jag som vore vi hemma.»
»Ja så, har ni jagat här förut?»
»Åh ja, detta är våra elgmarker, och nol (norr) i
Bötaberget och vest i Storberget ha vi hålles (hållits) med
björnarna, så nog finner (hitta) vi här i mörker; men hör,
spektorn, må tro Källbäcken sör (söder) i myrarna kan
vara frusen; eljes taga vi oss ej fram.»
»Ja, du säger något, Isak; vi få väl se.»
Härmed afstannade samtalet en stund, hvarunder Isak
körde öfver åsar och myrar, tills vi anträffade den
omnämnda Källbäcken, hvilken ganska riktigt gick öppen och
stängde vår väg. Isak hoppade ur släden, vi andra likaså,
och vi funno till vår belåtenhet isen vid bäckens stränder
stark, men dessa, tyvärr, 5 till 6 alnar åtskilda, så att
hvarken vi eller hästen förmådde hoppa öfver. Någon
annan råd än att bygga en provisorisk bro fanns ej.
Verket greps nu an med ifver. Större buskar nedhöggos
och kastades i den lugna bäcken, därpå stockändar; vidare
höggos några slanor och lades ofvanpå, och därmed var
bron färdig att afprofvas. Efter några få jämkningar
befanns den duglig, hvarpå Norsken frånspändes, släden drogs
öfver, och så skulle Norsken probera. Efter några
frust-ningar och moget betänkande tog han mod till sig och
kom lyckligt öfver.
Under det vi rustade i ordning, hörde vi ofvan från
den närbelägna åsen en uf ropa sitt u-uhu! »Nu blir
annat väder,» förklarade Isak, »när den där ropar;»
tillläggande: »det är bäst vi gå här, ty berget är brant,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
