Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Huss. Teckning af C. J. Rossander. Med porträtt af Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hög ståndpunkt hos den svenska medicinska
vetenskapen eller undervisningen, utan i trots af dessas
underhaltiga beskaffenhet. Läkarne liksom lärarne voro ännu
alltjämt fångna i den föreställning, att för medicinen,
såsom vetenskap, var framför allt ett system nödigt, en
doktrin, vanligast slutande sig till en för tiden herskande
filosofisk världsåskådning; man konstruerade ut
sjukdomarnas natur och till följd däraf äfven deras behandling.
Den noggranna, »fysikaliska» undersökningen var ännu ej
kommen till oss, den skulle ersättas genom en sorts
divi-natorisk förmåga, den s. k. läkareblicken — hvarom en
föreställning ännu i dag spökar hos allmänheten. — Den
patologiska anatomien var ej kommen till heders,
fysiologien i linda. Ej bättre var det med den praktiska, den
kliniska undervisningen. Fakulteternas sjukhus voro små
och begagnades knappt för undervisningen.
Serafimer-lasarettet hade visserligen nyligen blifvit utvidgadt till sitt
nuvarande omfång, och de studerande hade till plägsed,
endast i vissa fall till skyldighet, att under någon tid
medfölja sjukvisiterna därå, men den nytta de däraf hämtade,
var ej betydlig. Den store Olof af Acrel kunde vid slutet
af sin lefnad förklara, att han ansåg som den bästa delen
af sin lifsgärning den, att han utbildat många goda
lärjungar, men detta var alldeles icke förhållandet med andra
öfverkirurger eller öfverläkare å Serafimerlasarettet. Hvarje
öfverläkare på ett sjukhus är icke vuxen lärarekallet,
oak-tadt ett påstående härom äfven på den sista tiden
framkommit. Det var först när professorsbefattningarna vid
Karolinska institutet blefvo förenade med öfverläkaretjänsterna
vid lasarettet, som man kunde hoppas, att den kliniska
undervisningen blefve en verklighet, och Magnus Huss var i
själfva verket den förste, som på ett lysande sätt visade,
huru fruktbringande denna åtgärd var. Han blef efter
sin hemkomst år 1839 förordnad till biträdande öfverläkare
vid Serafimerlasarettet och började omedelbart sina kliniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
