Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Carl Ifvarsson, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det tjugoåriga skede, som störtade ministärer,
upp-lifvade klassoviljan och lät härordningen förblifva sådan
den var. När ändtligen en, om än ringa, frukt mognat
på »kompromissens» vårdträd, bröt sig striden in på en
annan bana: nu gällde hufvudfrågan en återgång i
tullagstiftningen. Men då stod Carl Ifvarsson ej längre på den
ståndpunkt, som utmärkt hans första riksdag. Och så
bröt sig »landtmannapartiet» i ett reaktionärt och ett mera
frisinnadt. I det senare stod den gamle chefen, i det
förra gingo yngre män främst. Och med sorg öfver den
hotande reaktionen, icke blott på tullagstiftningens, utan
äfven på andra områden af samhällslifvet, tecknade Carl
Ifvarsson sin egen minnesruna, när han afträdt från den
politiska skådebanan.
»Enighet, rättvisa och billighet» var Carl Ifvarssons
valspråk, och han ansåg sig kämpa för detta samhällsgoda
äfven när han, i motståndares tankar, visade sig som mest
obillig. Det var dock hos honom ingen lös fras: han
hade ingen blick för den fara, ett försummadt försvar
bereder landets frihet, men ett skarpt öga för orättvisan i
en fortsatt klassbeskattning. Hur den skon klämde, kände
han; han kände det för släktled under århundraden, som
gått, han kände det för den generation, hvars talan han
förde.
Carl Ifvarsson hade tidigt grundat småbarnsskolor i
sin ort och stod alltjämt som framstegsman i
undervisningsfrågor : äfven däri, att han satte folkskolans utveckling främst
och först i andra rummet den lärda bildningens kraf på
statens kassa. Om den kassan höll han stadig hand, och
få statsutgifter vunno Andra kammarens bifall mot Carl
Ifvarssons yttrande, åtminstone så länge »landtmannapartiet»
osplittradt höll tillsamman. Men för skäl, hvilka för
honom egde beviskraft, var han icke otillgänglig, och hans
»sparsamhet med de skattdragandes medel» var icke
hänsynslös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
