Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Arvid Ahnfelt, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapital af frisk ungdomsenergi, hvilken han beredde sig
att starkt spänna i kampen för ett hem, en framtid och
en lifsåskådning. I det glada kamratlifvet tog han nu föga
del; han höll sig mest inne på sitt rum och »blockläste»
från klockan två om morgnarne. Ahnfelt kröntes med
den framgång, att han vid promotionen 1869 mottog
lagerkransen som filosofie doktor. Hans doktorsafhandling
handlade om C. J. L. Almqvist, åt hvilket ämne han sedan
egnade en utförligare behandling; man kunde redan här
skönja tråden i den tankegång, i hvilken han med tiden
blef en af banerförarne för den litterära venstern.
Besluten att egna sig åt den själfständige skriftställarens
lif, kom han efter fullbordade universitetsstudier till
Stockholm. Till en början tog han anställning som lönlös eller
omärkligt aflönad amanuens i riksbiblioteket och fick
därigenom ett lättadt, flitigt begagnadt tillfälle att anlita dess
lärdomsskatter. Men det var i pressens tjänst, som han
egentligen sökte vinna sin utkomst och bana väg för sin
lifsuppgift. Af sin äldre ungdomsvän, Harald Wieselgren,
hvilken redigerade Ny Illustrerad tidning, antogs han som
medarbetare, och den med hans initialer A. W. A. signerade
spirituela veckokrönikan gjorde här snart hans namn kändt.
Gång efter annan förestod han under Wieselgrens bortovaro
denna tidnings redaktion. Därjämte inträdde han äfven som
medarbetare i det af Sohlman redigerade Aftonbladet. Med
Wieselgren utträdde han ur Ny Illustrerad tidning, och
redan före Sohlmans död hade hans regelbundna
medarbetar-skap i Aftonbladet upphört. Som öfversättare, litterär
samlare och bearbetare hade han nu redan egnat sig åt
boklitteraturen. Så utkom 1872 hans öfversättning af
Hett-ners arbete 0111 franska litteraturen. Då han afgått från
sitt medarbetarskap i de båda nyssnämnda tidningarna,
egnade han sig i synnerhet åt utförandet af det i stort
omfång anlagda arbetet: »Världslitteraturens historia», hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
