Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och Almqvist af Zach. Topelius. Med porträtt af Runeberg och Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden. Däremot voro svensk och tysk litteratur redan
rot-fästa; allt, som icke svärmade för teater och musik,
hvar-till man ju hade en början, kastade sitt intresse på
skönlitteraturen. En ny roman, ett nytt poem voro tilldragelser
af vikt, en recension var en dagfråga, litterär polemik ett
allmänt samtalsämne, Kalevala begapades som en spöksaga
från forntiden, utan att förstås, och Runeberg behöfde tio
år från sin första diktsamling, innan han för den stora
allmänheten blef något mer, än en magister, som skref vers
och ej hade råd att trycka sina böcker.
Då framträdde den dittills nästan okände Almqvist
med Törnrosens Bok, imperialformatet, med poesi, musik
och prosa, bokformatet med Azuras Lazuli Tintomara. Han
föll som från månen. Första intrycket var undran, det
andra frågande ovisshet, det tredje beundran, som hos
största delen af ungdomen snart blef hänförelse. Aldrig
hade man läst något sådant. Stilens djärfhet och
originalitet, innehållets mystiska poesi, där den skäraste romantik
omväxlade med en lekande, stundom blodig satir, allt
tjusade som någonting drömlikt. Man glömde att kritisera,
man följde viljelös med denna bländande, gungande våg af
»rosor, kyssar och döden». Såsom »Kom i skogen» då
sjöngs eller »Arthurs jagt» deklamerades, hade aldrig
dittills någon poesi blifvit sjungen eller deklamerad i Finland.
Visst funnos motståndare redan från början. Det var
nyktert folk, som redan hyst vissa betänkligheter mot
Runeberg och »Svartsjukans nätter». Äfven för Almqvists
beundrare voro några sidor i Tintomara svårsmälta, och
två blad i imperialtörnrosen limmades hop, innan man
vågade lämna boken i unga fruntimmers händer. Men
ännu voro dessa blad skönhetsfläckar. Ingen hade ännu
upptäckt det fina giftet hos jagtslottets flicka, som störtades
i forsen för att dö »i sin skönhets ögonblick» — en fras
som Ibsen sedan plagierat i Hedda Gabler. Först senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
