Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och Almqvist af Zach. Topelius. Med porträtt af Runeberg och Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåtfulla tilldragelse hör utan tvifvel till dem, hvilka Paulus
kallar »satans djupheter» — hemlighetsfulla störingar i det
rikast begåfvade själslif, där skiljemurarna mellan fantasi
och verklighet, mellan ögonblickets åtrå och samvetets mått
för det rätta bortfallit. Likaså visst är, att Almqvist föll
på en skaldernas skötesynd, förblandningen af det naturligt
sköna med det sedligt goda, hvilken långt förut hade
fram-trädt uti hans dikter och som han själf kallade »ett
himmelskt och ett jordiskt tillika». Icke få kännare af
människohjärtat, och bland dem C. A. Wetterbergh, hafva ansett
A. juridiskt oskyldig och, sedd ur hans egen synpunkt,
moraliskt otillräknelig. Vare därmed’" huru som helst, hans
fall var en jättes. Allt det nesliga, låga, lumpna, som då
skvallrades ut om honom kring land och rike, det var en
stänk af dyn, där en klippa störtar från lutande brant i
hafvet. Sveriges litteratur bevarar minnet af stora namn,
men i fantasiens kraft och snillets djärfhet intet större än
C. J. L. Almqvists. Olyckan var, att hans mått som
människa icke motsvarade gåfvornas storhet; därför blef ett
hugskott hans storhets graf.
Två ord af Runeberg bevittnade huru han uppfattade
denna för honom så smärtsamma tilldragelse, hvilken
för-dystrade, sannolikt också förkortade hans i öfrigt så glada
och lifvande resa till Sverige 1851.
Svensk vänskap, nya intryck och historiska minnen,
allt skulle ha förenat sig att göra denna resa angenäm, om
den ej tillika varit ett triumftåg. Han bars på armarna,
han kom som obestridd arftagare till skaldekonstens lediga
konungakrona, och en konung måste representera; detta
var törnekronan. Såsom han flytt från så mången hyllning
i eget land, såsom han sedan, 1857, n^r ban stod som
honorär theologie doktor på parnassen i Helsingfors, önskade
sig långt borta i ett sund vid Kroksnäs med sin bössa vid
ögat och en skock änder framför sig, så flydde han äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
