Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens från 1789. Romantiserad skildring af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än reste hon sig upp, gick några steg framåt och
spejade uppåt slottet. Än satte hon sig ned, sjönk ihop
och gömde ansiktet i händerna, liksom för att med våld
hindra sig från detta oroliga, gagnlösa spejande.
Hon var icke längre ung, men härjningarna i hennes
bleka, fina ansikte tycktes mera vara spår af lidandets än
af tidens hand. Munnen var skarp och hårdt sammanpressad,
och de stora, mörka ögonen, hvilka helt och hållet
behärskade anletsdragen, hade detta djupa, sorgsna uttryck,
som ett långvarigt eller våldsamt lidande stundom
outplånligt bränner in i blicken.
Plötsligt spratt hon till och satte sig upp i en lyssnande
ställning; hennes uppmärksamma öra tyckte sig förnimma
steg på sandgången.
Det sorgsna
uttrycket i hennes
ögon blef
passione-radt ångestfullt, och
näsborrarna och
läpparna började
skälf-va. Hon steg häftigt
upp och tog ett par
steg framåt.
Mellan de gröna
häckarna såg hon nu
framskymta en
man-lig gestalt, klädd i
svenska dräkten, som
hastigt kom henne
till mötes.
[-»Pardonnez-moi,-]
{+»Pardonnez-
moi,+} comtesse,»
utbrast han, i det han
bugade sig för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
