Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens från 1789. Romantiserad skildring af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och arkaderna utan en bakväg, som mera direkt ledde till
konungens audiensrum.
Sedan han fört grefvinnan till ett utanför liggande
väntningsrum och dragit fram en fåtölj åt henne, lämnade
han henne med en upprepad försäkran att hon inom några
ögonblick skulle bli insläppt till hans majestät.
Denna försäkran tycktes dock vara gifven utan
konungens sanktion, ty minuterna förvandlades till kvarter,
kvarterna till en halftimme, och ännu väntade grefvinnan
för-gäfves. En förtärande otålighet brann inom henne, och
den känsla af förskräckelse, som då och då likt
feberrysningar genomilade henne vid tanken på att inom kort stå
inför sin förhatlige fiende, stegrades ännu mer af
ensamheten omkring henne och af den underliga tystnad, som
härskade i det stora slottet. Med nervös ifver gledo hennes
blickar öfver gestalterna på Wertmullers, Poussins, Vernets,
med flere mästares taflor som prydde rummet, och under
det hennes tankar, uppjagade och brusande som i en
feberdröm, kretsade kring den blifvande audiensen, räknade
hon gång på gång med ett slags förnuftlös noggrannhet
äpplena och pärona på en liten genretafla af Vanloo.
Plötsligen spratt hon till vid att en dörr öppnades.
Hon for upp och strök med näsduken öfver pannan i den
tron att det så fruktade och efterlängtade ögonblicket
ändtligen var inne. Men det var icke dörren till
audiensrummet som öppnats; endast dörren midt emot, genom
hvilken en kammartjänare insläppte en ung flicka,
antagligen den person, om hvilken Armfelt i går talat.
Den unga flickan var mycket enkelt men smakfullt
klädd i en svart klädning, hvars urringning visade hennes
vackra hals; på hufvudet har hon en liten svart spetsmössa,
och på händerna mitäner, hvilka endast till hälften skylde
armens fina form. Under några sekunder stod hon kvar
vid dörren och såg sig skyggt omkring; därefter gick hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
