Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens från 1789. Romantiserad skildring af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag. Men en förnyad granskande blick på
grefvinnan åstadkom samma sinnesrörelse hos henne.
»Det måste vara så,» mumlade hon och reste sig
ånyo, »men o, hur förändrad . . . hur åldrad . ...»
Äfven grefvinnan tycktes nu känna igen den unga
flickan, ty öfver hennes bleka ansikte flög ett skimmer af
glädje, hon steg upp och gick ett par steg framåt med
utsträckta armar.
»Marie, min lilla Marie, ... är det verkligen dur»
»Ja, det är jag,» svarade Marie blygt och skyndade
emot grefvinnan, »men ack, min goda gudmor, min älskade
grefvinna, jag kunde knappast känna igen er ...»
Grefvinnan öppnade sina armar och tryckte häftigt
den unga flickan till sitt bröst.
»Ack, mitt barn, jag har lidit så mycket,» hviskade
hon, »sorger och bekymmer ha gjort mig gammal i
förtid .. . Men du, lilla Marie, jag hade så när inte känt igen
dig, fast af andra skäl. Du har blifvit så stor mitt barn,
och — så vacker. Dessa sista år ha förvandlat barnet till
en ra vissan t ungmö. Kära Marie, dessa horribla tider, som
krossat så mången familjs lycka, som romperat så många
dyra band, de ha då lämnat dig och de dina oberörda?»
»Ack nej, min goda gudmor,» suckade Marie med
en blick på sin sorgdräkt, »min far har stupat i kriget
och jag och min mor äro mycket fattiga. Jag måste
arbeta med mina egna händer,» och hon höll upp sina
små fina händer, som verkligen buro spår af kvinnligt arbete,
»för att förtjäna mitt och min mors uppehälle.»
»Och hvad vill du här?» fortfor grefvinnan med
ängslig nyfikenhet, »hur har du kommit hit?»
Marie rodnade djupt. »Jag har bönfallit hos den gode,
vackre general Armfelt,» svarade hon förläget, »och genom
hans välvilja har jag lyckats få tillträde till konungen innan
han far . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
