- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1892 /
48

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens från 1789. Romantiserad skildring af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Georg Stoopendaal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag begär att en olycklig maka skall få egna sin
döende man de sista kärleksbevisen,» svarade Marie, hvars
förlägenhet helt och hållet försvunnit under den
våldsamma inre strid hon utkämpat.

»II me semble que j’entends la comtessel» utbrast
konungen småleende. Därefter tilläde han med en
häftighet som stegrades för hvarje ord: »Nej, mademoiselle,
ni begär att vi skola frigifva vår bittraste fiende, en person
som icke allenast konspirerat mot oss själfva, utan äfven
mot ett olyckligt fosterland, en person som vi en gång
öfverhopade med favörer, men som lönade oss med den
svartaste ingratitude ... Ni exigerar för mycket,
mademoiselle ...»

»Han är döende,» upprepade Marie stilla.

»Pour le moment, oui,» svarade konungen med ett
ironiskt leende, »men om ett par månader, ja kanske om
en skall han vara en bonne santé och färdig att intrigera
och konspirera igen.

Marie svarade ej; sinnesrörelsen blef henne
öfver-mäktig, hon gömde ansiktet i händerna och brast i tårar.

»Pauvre petite,» sade konungen småleende, i det han
kom fram till Marie och smeksamt drog händerna från
hennes ansikte, öfver hvilket tårarna föllo stora och klara
som daggdroppar, »hur gärna skulle vi ej accordera edra
önskningar! Kan ni icke begära något annat af oss,
någonting som ni själf önskar. Voyons — bry er nu
icke om grefvinnan, ty ni själf kan väl icke ha något
particuliert intresse af den förrädiske grefvens benådning?»

Marie såg upp och fäste sina blå, trohjärtade ögon
på konungen.

»Jo, sire,» svarade hon på samma dämpade sätt, »jag
har det intresse som man måste känna för en stor olycka.
Min stackars gudmor har lidit outsägligt, hennes son
blöder kanske därute i kriget, och hennes make är döende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1892/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free