Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobergsgubben och de tio tjänsteandarna. En gotländsk sägen, berättad af Algot Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver fårade drag
låg ett ädelt behag,
i hans ögon en underlig flamma.
Och kring munnen det log,
när till orda han tog,
och hans röst var så mild i detsamma
»Frukta ej, lilla väni
Se på migl Jag är den,
som vill gifva den hjälp du behöfver.
I min klipphvälfda sal
nyss jag hörde ditt tal,
och jag ilade genast hit öfver.
Vet du ej, hvem jag är?
Hobergsgubben man plär
mig bland människobarnen ju kalla!
Ar ej död, som man tror,
djupt härunder jag bor
och jag lyssnar till allt och till alla.
När det timras och röjs
när det odlas och plöjs
och när lien skär skarp genom rågen,
och när slagbommen slår
och när spinnrocken går,
Hobergsgubben blir lustig i hågen.
Men allt pjunk och all gråt
och allt kif är en låt,
som den gamle i berget ej likar.
Skam är lättingens lott,
dens, som fåfängligt blott
efter hvila på ejderdun fikar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
