Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobergsgubben och de tio tjänsteandarna. En gotländsk sägen, berättad af Algot Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vid rutan andlöst still
han i mörkret dröjer,
ser, hur fager Elsa lill’
knä vid vaggan böjer.
Finhyllt, rosig liten pilt
kan han där betrakta.
Knubbig hand tar Elsa mildt,
smeker den så sakta.
Så hon trycker varm en kyss
på de fingrar friska,
och hur Hobergsgubben lyss,
hör han henne hviska:
»Herrans eget lilla lam,
du min älskling kära,
må din hand bli lyckosam,
endast nyttigt läral
Må de tjänsteandar små
där sin boning tagal
Då skall alltid väl dig gå,
Gud ditt lif behagal»
Se, då ler det varmt och godt
uti anlet’ fåradtl
Och det är ej vinden blott,
som har ögat tårat.
Hobergsgubben långsamt drar
till det hem, han korat. —
Se’n den natten ingen har
nå’nsin honom spårat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
