Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms nya operahus. Återblick och framtidsutsikter af Frans Hedberg. Med 2 afbildningar af det blifvande operahuset samt 15 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle utföra det. Mannen var Karl Fredrik Adelcrantz,
konungens öfverintendent, född i Stockholm 1716 och
son till Katarina kyrkas byggmästare, Göran Josua Adelcrantz,
förut under namnet Törnquist känd som skådespelare och
författare från den kungl. svenska skådeplatsen i Lejonkulan,
där han tillsammans med Börk och Bergman m. fl., spelade
från 1686 till 1691.
Grunden till Gustaf III:s operahus lades om sommaren
1775 och sju år därefter, eller 1782, var den vackra
byggnaden färdig att invigas. Detta skedde också den 3o:de
september med uppförandet af operan Cora och Alonzo,
hvars täxt var efterbildad af Adlerbeth och till hvilken
Naumann hade komponerat musiken.
Det gamla, nu snart försvunna operahusets yttre och
inre utseende är för väl kändt för att tarfva någon
omständligare beskrifning. Så mycket torde dock böra anföras,
att salongen från början var försedd med endast fyra
logerader och att således den femte först tillkommit under
senare tid; samt att, trots dess tillkomst, den ypperliga
akustiken i operasalen icke lidit något nämnvärdt afbräck.
Det torde också endast vara en mening om den vackra
salens väl afvägda proportioner och det på samma gång
festliga och behagliga intryck som den utöfvat på
generationer af teaterbesökande. Men så gick också arkitekten
vid utförandet af sitt uppdrag, till verket, försedd med en
mångsidigare bildning och en rikare kännedom om
uppgiftens otaliga svårigheter, än de flesta, åtminstone i vårt
land, som fått det svåra uppdraget att bygga en teater.
Adelcrantz var nämligen icke blott arkitekt, han blef
direktör för de franska spektaklerna 1753, direktör för
hofkapellet 1764; redan 1744, vid sin återkomst från en
femårig utländsk studieresa, blef han konduktör vid
slottsbyggnaden, och han hade således en rik erfarenhet att
ställa till det svårlösta uppdragets tjänst Det var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
