Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms nya operahus. Återblick och framtidsutsikter af Frans Hedberg. Med 2 afbildningar af det blifvande operahuset samt 15 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, af de mest skilda gestalter, som gått fram öfver
det gamla operahusets tiljor, som inristat sina namn i dess
minnesböcker och som nu, tycker man, genom den
gustavianska skådeplatsens förintande förlora sitt fotfäste i
verkligheten och öfverflyttas med den till mytens område
— myten, som på en gång fördunklar och förstorar. När
den gamla byggnaden en dag är jämnad med jorden —
hvem tänker då mera på den mörka marsnatten 1792, då
skaparen af sånggudinnetemplet bars bort därifrån blödande
och träffad af lönmördarens kula, för att elfva dagar
därefter hamna inom Riddarholmens grafhvalf? Hvem bryr
sig då om att harmas öfver sonens, den sedan
landsflyktiges, dystra infall att på årsdagen af faderns död vilja
nedrifva hans verk för att kanske bringa ett
försoningsoffer åt hans skugga — eller hvem tänker väl då på den
mörka tid, när fäderneslandets vanvårdade söner i
festvåningen däruppe, där Gustaf III skämtat och glänst bland
sina skalder och konstnärer, utandades sina sista suckar
under landtvärnspestens plågor, medan våra kuster härjades
med eld och svärd och det gamla broderlandet i öster
rycktes bort ifrån oss för alltid?
Eller, för att nämna de glada minnena, de ljusa
segerkvällarna därinom, då Mozarts toner första gången
ljödo, då Du Puy gaf sin rika personlighets hela trollmakt
åt Don Juans halft demoniska gestalt, — eller då Jenny
Lind som Norma sjöng sin »Casta Diva» och som
Regementets dotter sitt afsked så som ingen annan före eller
efter henne kunnat det — eller för att ingå på ett annat
område, då Torsslow som Max Piccolomini gaf en
dittills ohörd klang och glöd åt Schillers högstämda jamber
— då Nils Vilhelm Almlöf som Sulla, Herrman von Unna
och Marino Falieri uppbar den tragiska manteln med en
storslagenhet och värdighet som förskaffade honom
binamnet Sveriges Talma, — då Georg Dahlqvist inlade all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
