Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saul och David. Ur »Bibliska fantasier», en ofullbordad diktcykel af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Si alla fröjdas vi vid denna synen,
ty han är vuxen som för konungsstolen
och skön att skåda till och stor i krig!»
Och David trädde in och fram till sängen,
där Saul låg, och bugade och sade:
»Din tjänare är här,» men fick ej svar.
Och David satte sig och slog på strängen
och örat lyssnande mot harpan lade
som efter sången, den i harpan var.
Och David sjöng: »si natten kom
och på min ögon lade mörkret handen
och allt var töcken, när jag såg mig om,
och jag gick vilse öfver ökensanden.
Det fanns ej tröst, det fanns ej vän,
min gång var trött, mitt hjärta var bedröfvadt,
min väg var irrande, jag vet ej än,
hur långt ocli vida mina fötter ströfvat.
Men ett jag vet, att jag var hård,
och intill döds mitt hjärta var förbittradt,
min själ var lik en tom och öde gård,
som Herrans vredes ljungeld brännt och splittrat.
Och glömdt var allt, hvad förr mig gladt,
jag sade: vilse vandra mänskors öden
och nu är kommen Herrans vredes natt,
jag vill förhärda mig och ge mig döden!
Då såg jag morgonstjärnan stå
och lysa mildt och vänligt öfver landen
Svea, 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
