Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En balnatt af Albrekt Segerstedt. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädningar, lysande uniformer, stjärnor, svarta frackar, allt
detta blandade sig 0111 hvart annat. Sorlet och rörelsen
påminde om bikupan.
En något äldre man inträdde; värden och värdinnan
nickade. Den nykomne drog sig till pianot, där ett
fruntimmer redan satt i ordning med ett nothäfte framför sig.
Han tog fram en fiol ur den medförda lådan och stämde;
han var således musikant. Pianospelerskan och fiolisten
kände hvarandra väl, ty de utgj rde orkestern vid alla
stadens baler. Något annat musikknpell fanns ej i samhället;
man klagade nog öfver denna brist, men det kunde ej
hjälpas. För öfrigt voro dessa båda bra samspelta och
taktfasta, och då kunde man ju reda sig ganska godt.
Men tiden led; ungdomens blickar flögo ofta till
pianot. Några takter som förspel och så första valsen!
En färgskimrande luftig sky sväfvade omkring; ungdom,
glädje och lefnadslust!
»Åh, hvad här är förtjusande,» sade en ung dam åt
sin kavaljer, och de pärlhvita tänderna glänste fram mellan
läpparnes koraller.
»Jag har aldrig känt mig gladare,» och hans varma
blick kom damen att slå ned sina ögon. »Men se på
Pettersson där vid pianot, han tyckes ej dela vår
förtjusning. Han har då en riktig likbjudarmin på sig!»
»Ja, i sanning,» svarade hon, och betraktade ett
ögonblick fiolspelaren. »Jag tycker annars, att hvar och en
som är här, borde bli glad bara af att se på.»
»Han ej minst som kommenderar så många par
förtjusande små fötter.» De skrattade så gladt och flögo bort.
Musikanten såg också dyster ut, där han stod lutad
och med fiolen stödd mot det insjunkna bröstet. Han
hade tjänstgjort vid regementet; men kvarstod ej längre.
De håliga kinderna med sina skarpt begränsade röda rosor
talade tydligt nog om orsaken, hvarför han afgått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
