Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En balnatt af Albrekt Segerstedt. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad minuterna skredo långsamt för honom,
hvars toner dock voro liksom själen i det glada lifvet!
Slutligen var dansen slut. Han började göra tillredelser
för att gå. Han var så blek, han kände liksom en
döds-kyla genomila sig, ehuru svettpärlorna betäckte hans panna.
Nej dål Damer och herrar bildade en ogenomtränglig
krets kring fiolspelaren. Gå nu, när det var som roligast?
Bara en dans till, bara, bara enl Ingen hörde på hvad
han sade. Spela, spelal
Han tvangs att lyda. Galopp, galopp! Paren ilade
förbi honom. Han såg på klockan däruppe på väggen.
Hon visade en kvart öfver ett. I detsamma tyckte han
sig skåda in i sitt hem. Han såg barnet; det låg med
glasartade, stirrande ögon på sängen. Bredvid knäböjde
modern, och vid hennes sida stod gråtande den lilla
flickan. Han såg detta allt under knappt en sekund; men
det var nog. Han tog en oriktig takt, som skar
tillsammans med pianoackordet, så att det kändes som hade en
knif gått genom hans öron. Han famlade ännu ett par
drag med stråken; dansen var slut. Han tyckte, att hela
rummet rörde sig; han måste stödja sig vid pianot.
»Här,» sade värdinnan, som kommit till instrumentet,
»så får Pettersson gå!» Hon räckte honom något
hop-viket. »Det är sex kronor för i afton.» Han bugade sig.
»Och, och, hur . . . hur var det hemma?» Han vågade
knappt fråga.
»Åh, trösta mig! Jag glömde rakt bort att skicka
bud. Men så får nu Pettersson ju själf höra efter!»
Han störtade ut. Huru han fick fiolen nedlagd och
rocken på sig, visste han knappt. Hemåt! Från gatan
sågs ett matt ljussken i fönstret. Så var han inne.
Vid sängen satt hustrun; hon vände sitt tårvätta
ansigte mot den inträdande. »Slut,» sade hon och visade
med handen på barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
