Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skizz från beväringslifvet i Stockholm af N:o X. Med 8 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under himmelens sky. Frikostigt utdelas nu de för
be-väringslifvet så karakteristiska »öknamnen». Redan första
dagen ha kvickhufvudena öfvat sig med att för
bevä-ringsmän, som i någon högre grad utmärka sig i det
komiska, finna lämpliga tillmälen. Är ett sådant lyckligt
funnet, sprider det sig ögonblickligen öfver hela lägret
och gör den olycklige individen känd endast under detta
namn. Så kallades en lång och styf beväring med
röd-brusig hy för majoren; spefogeln inom halftroppen tituleras
vanligen med en anspelning på de långa flaxande skört,
kronan består hans vapenrock, för fallskärmen;
dumhuf-vudet för Sven Dufva; andra öknamn äro ryske generalen,
svagdrickstunnan, fläskkotletten o. s. v., hvilka alla troget
bevaras från den ena årsklassen till den andra.
Förutom uppfinnandet af öknamn roa sig somliga
med att göra rörelser, som om de skulle raka sig med
bajonetten; andra låtsas peta tänderna med samma
instrument; en groflemmad beväring från närstående halftropp
klagar humoristiskt öfver, att han kommit i så dåligt
sällskap, förty att det första han säger: »kom hit ska’ ni
få stryk!» får han ögonblickligen stryk själf; o. s. v.,
ända tills det åter kommenderas ställning.
Så framtagas gevären till gevärsexercis. Det gäller att
lära sig ledigt förflytta geväret från ena handen till den
andra, från högra foten till den vänstra axeln o. s. v. på
vissa kommandon hvila gevär, skyllra gevär, för fot
gevär m. m. Tempona äro få, men just därför upprepas
de så mycket oftare, så att gevärsexercisen ej utan skäl
anses för den tråkigaste. Att skyllra gevär tio gånger
kan tänkas som ett nöje, att skyllra gevär hundra gånger
må anses som en plikt mot fosterlandet, men att skyldra
gevär fem tusen gånger endast för att kompaniet på
upp-visningsdagen må verka mindre som hundra man, försedda
med sina egna armar, än som ett tvåhundraarmadt odjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
