Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skizz från beväringslifvet i Stockholm af N:o X. Med 8 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöfåglar. Midtför blånar Djurgårdens grönska med
Belve-déren tronande i toppen bort i lummiga, djupblå skuggor.
Och öfver allt detta segla molnen som luftiga svanor i
den klara aftonetern . . .
Somliga beväringar ligga på ryggen med nacken i
marken och ögonen mot skyn, andra hvila sig på
armbågen, andra åter sitta uppe och stödja armarna mot
knäskålarna och så vidare i väl femtiotals olika ställningar,
vittnande om mänskokroppens förvånande rikedom på
uttrycksfulla lägen.
Vid åtta-tiden tågas det åter in på kaserngården. Man
må ej förevita beväringen någon brist på fosterlandskärlek,
att då hvar och en hjärtligen gläder sig att äfven den
dagen lyckligen gått till ända.
Efter soupern, hvartill kronan bjuder mjölk och bröd,
dra’ de flesta ut att njuta den återstående timmens frihet
i parken. Medan några roa sig med att gymnastisera,
och andra flanera med vänner från staden, lägra sig här
och där partier under hagtornsbuskar eller rundt om
ekstammar, drickande ur ölbuteljer ett öl, som bra mycket
påminner om den förbjudna nationaldrycken punsch. Och
vid glasens klang diskuteras nu dagens växlande öden.
Där förtäljes hur elak den kitslige löjtnant den varit mot
den fromme beväringen den. En groflemmad en klagar
att, när han första gången uppträdde i sin först på
särskild beställning tillräckligt stora uniform, utbrast hans befäl:
»Det var roligt att se, det han blifvit mänska igen,»
hvilket stämplas som en förolämpning emot civilståndet.
En annan mäler, att löjtnanten på hans permissionsansökan,
yttrade för hela kompaniet: »Jag går här år efter år och
är icke ledig än, och så kommer ni och begär
permissioni» hvilket visas vara en oriktig slutledning och därför
en taktlöshet mot manskapet, som i sina yrken ha lika
ansträngande tjänstgöring som löjtnanten i sitt. På detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
