Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skizz från beväringslifvet i Stockholm af N:o X. Med 8 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras bättre personliga egenskaper tyckas försvinna, medan
den allmänt inneboende råheten tar öfverhanden och
kommer till ett ofta afskyvärdt utbrott.
Andra årsklassen gör äfven en manöver, d. v. s. en
utmarsch öfver natten, då små tält för fyra personer
medföras och öka packningen. Sedan man ena dagens middag
kommit till ort och ställe, delar sig regimentet i två
delar, som i låtsadt krig ryka ihop med hvarandra i
buskarna, hvarvid dock ingen annan tar skada än ungskogen
och gärdesgårdarna. På natten erbjuder lägret en
besynnerlig anblick, då här och där under de mikroskopiska
tälten ett hufvud, en fot eller någon annan sofvande
kroppsdel framsticker. Nästa morgon bryter man upp
samt befinner sig om middagen åter i kasernen med
behållning af ömma fötter samt tandvärk af nattdraget.
Manskapets stämning är i regeln mycket litet krigisk,
hvilket man ej får klandra, då Sverige så länge njutit af
den välsignade freden. Beväringsöfningarna betraktas
sålunda högst sällan såsom en plikt, hvilken af fri vilja
glädtigt uppfylles för fosterlandet, utan fastmera som ett
tvång, hvars orsak ej tillräckligt inses, och som man i
praktiken helst ville ta som en lek. Så småningom likväl,
då befälet ej visar sig inhumant eller för mycket
fordrande, finna sig de flesta i sina åligganden och skön
dem framför allt under andra årsklassen med ökadt allvar.
Men — efter 42 dar’s arbete — frågar en nyfiken
allmänhet: »Hvad ha ni inhämtat? Hvad är summan och
resultatet af edra ansträngningar?» Härpå svaras af en
numera civil person i största allmänhet följande:
Pro primo: En viss vana, instinkt, att gå i trupp och
lystra till kommando. Och att denna ej är så löslig vill
synas däraf, att andra årets beväringsmän redan första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
