Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Larssons väggmålningar i Göteborgs elementarläroverk för flickor af Karl Warburg. Med afbildningar utaf två af väggmålningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning vet jag naturligtvis, men det hör icke hit. Tit. ar
den sjunde.»*
Men på samma gång han erkände konstnärsgryet,
anmärkte Scholander, att ganska mycket »märkvärdigt»
vidlådde Larsson. Det är detta »märkvärdiga», besynnerliga i
Larssons konst, som gjorde hans vänner tvehågsne, huru
han skulle lyckas med »större» uppgifter. Man fruktade —
och icke utan skäl efter de stora Fiirstenbergska
galleri-bilderna — att han blifvit en smula bergtagen af den
»Besnardska» färgblekheten, denna kritaktiga, något torra
ton, som är på modet hos en viss skola i Frankrike och
som bör skiljas från den dimmohöljda, mjukare, poesirikare
Puvis de Chavanneska tonen. Man befarade dessutom, att
den mogne konstnären icke alltid skulle kunna hålla
tillbaka den »gamin», hvilken sedan gammalt som en liten
spjufver gömde sig där innerst inne i hjärtgropen.
Men alla dessa farhågor hafva varit ogrundade.
Spjuf-vern tittar visserligen fram i rococobilden — hatt- och
mössamorinernas duell — men där är han fullt i stil med
tiden. Nej, Carl Larsson framträder här icke blott som
den skicklige teknikern, som är herre öfver sin konsts alla
medel, ej blott som den spirituelle och graciöse artisten
som med fyndighet och behag löser svårigheterna, utan
fullt så mycket som den allvarlige konstnären, hvilken gått
till sitt värf med glädtig skaparlust men också med djup
känsla för de större anspråk en dylik serie af
kompositioner kräfver.
Alla bilderna äro gifvetvis icke lika goda. Den
yppersta i anläggningen är den stolta bautabilden, som dock
framträdde nog så bra i kartongen; reformationstidsmatronan
är säkert uppfattad och typisk; kanske något mera torrt
hållen än nödigt. Den stora gobelinen, Göteborgs
grundläggning är ett briljant fynd och alldeles förträffligt gjord;
* Scholanders Sami. skrifter III: 221. — Samma bref där S.
biktar för Larsson hela sin lefnads historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
